Inte 100%

rumsren än. Arya är 8månader nu och är fortfarande inte 100% rumsren. Hon gör fortfarande ifrån sig inne när hon blir lämnad hemma längre tider. Men i bilen eller ensam hemma mellan 1-2h fungerar väldigt bra. Klockren på nätter och mornar. Händer fortfarande att man får skura bur och duscha hund efter att man har kommit hem efter jobbet strax efter kl 22.00. Pga av det hade jag med mig hon i bilen när jag skulle på jobb eller göra några ärenden men nu har jag ändrat på det. Nu blir hon lämnad ensam hemma beroende på hur länge jag jobbar och vilken vakt jag har + när jag ska göra mina ärenden. Hon har blivit lite bortskämd med att få följa med överallt i bilen. Mest av bekvämlighet från vår sida för att slippa torka upp efter hon och behöva duscha henne varje dag. Så nu hoppas jag verkligen med att hon kommer underfund själv med att sluta med dumheterna då det är hon själv som måste ligga i det.

Dagens tur

Bestämde mig för att ta mig en tur upp på Narvikfjället igen. Gick i normaltempo hela vägen upp hem ifrån oss med Arya knuten runt midjan. Hade inte med mig GPS idag men klockade mig via mobilen. Nu när jag tittade tillbaka på turen som jag tog dit upp för 16 dagar sen har vi förbättrat oss med run 2min dit upp och hade ändå inte andan i halsen, varken jag eller Arya. På väg ner joggade vi hela vägen efter att vi hade gått ner för de brantaste backarna uppe vid toppen.

Tid upp: 43:33:77 min, tid ner: 26:52:18

Varmast om hjärtat

Jag är uppvuxen med shäfer. Har en mor som ÄLSKAR schäfer ut till finger spetsarna. Det är en väldigt fin hundras på alla sätt. Rocky var min första hund (familjehund) och han var verkligen en på miljonen. En sån hund man bara får en gång i livet möjligt vis två om man har tur. När jag blev äldre och ville skaffa mig en egen hund under tiden som jag gick i gymnasiet som jag kunde jobba med läste jag på om en massa olika raser, för och nackdelar med bland raser, vilka blandningar de var men fastnade helt för amstaff. Hade aldrig någonsin träffat en amstaff tidigare utan jag kände det bara på mig. Skaffade mig då min första amstaff blandning, Ebba. Hon var en tik på 1.5år när jag köpte henne och hon hade ett tung bagage med sig fick jag veta efter att jag hade köpt henne. Fast det var en del jobb med hon så var hon en underbar kamrat som hade villkorlös kärlek. Tyvärr valde jag att sälja hon då jag skulle rycka in i lumpen och ville inte belasta mamma och pappa med henne under det året och de hade inte heller någon lust. Efter att jag hade varit hundfri i nästan 2år och bodde i stockholm och jobbade där blev jag verkligen sugen på en hund igen. Jag kände mig inte som en hel person utan en hund. Det var så självklart att jag skulle ha en hund. Tittade runt nästan i 6månader på både schäfer och amstaff men bestämde mig för amstaff då de är mindre och helt fantastiska hundar. Fastnade då för en underbar kennel vid namn Conviction’s. Hittade till deras hemsida via svenska amstaff klubbens hemsida på uppfödare. Tog kontakt och mailade dom nångång under november 2009. Fick en bra kontakt och fick bli första valpköparen att välja valp i kullen de fick i början av juni 2010. Det var F-kullen med 4st små underbara små tjockis som kröp omkring när jag åkte dit för att hälsa på och tittade på valparna och de var då bara 4 veckor gammal. Fastnade för två, en hane och Ina. Med Heidis hjälp av val av valp så blev det Conviction’s Fashion in Gold ”Ina” Kunde inte ha gjort ett bättre val än så! Ina var min första valp och jag var så rädd att allt jag gjorde skulle bli fel eller att jag skulle ställa för höga krav av den lilla valpen som Ina var. Allt gick så bra med henne. Hon blev älskad och fångade folks hjärtan av människor som hade fördomar om denna ras (som min bror) Var alltid i centrum och hur underbar som helst att ha och göra med. Ina har stor del av att just Amstaff ligger mig närmast om hjärtat. Även Rozz (Bozz) som han numera heter men den historian finns att läsa om på min gamla blogg.

Jag fick en sån längtan och saknad efter Ina när jag var in och kollade på Heidis bilder på FB när Ina var en liten valp och även på G-kullen som Rozz kommer ifrån. Amstaff är en ras som jag VET att jag kommer att skaffa mig igen i livet. Om det skulle ske i morgon, inom 1år eller 10år vet jag inte, men jag vet att jag en vacker dag kommer att bli en stolt matte till just denna underbara ras igen!

Tidigare inlägg

För några månader sen la jag ut bilder på ett gammalt skeppsvrak där en del av vraket ligger uppe på land. Läste precis en artikel om just det vraket ävent kallad för ””Georg Thiele”. Att en lokförare på Ofotbanan som upptäkte att det låg olja runt omkring vraket.

Men det mest intressanta som jag tyckte var att de även har skrivit lite historia om själva vraket. ”Georg Thiele” var en tysk jager och den 13 april 1940 körde upp på land under det andra sjöslaget vid Narvik under 2:a världskriget. Georg Thiele var en storlek på 119m och 3156ton med en bemanning på 325man och örlogskapten på George Thiele var Max-Eckart.

När man stårt där brevid vraket så känns den inte SÅ stor men nu vet man att det bara är ca 1/3 av vraket man ser liggandes uppe på land.

Trottsar vädret

Glömde mina gymnastikskor igår kväll efter jobbet så jag fick börja min och Aryas motionstur med en vända till jobbet för att byta ut sandalerna mot gymnastikskorna. Åkte vidare hemåt igen då jag hade beståamt mig för att trottsa detta skit väder med dimma och regn med att gå upp till Narvik fjället. Fuskade lite granna denna gång men bara för att hinna med promenaden och göra mig i ordning innan jobbet kl 15. Tog bilen upp till parkering, tappade ca 800m uppförsbacke.

Satte fast Arya med kopplet runt midjan sen var det bara att traska på. Arya fick dra mig hela vägen upp och ner. Det tog ca 36min att gå upp från parkeringen och runt 23min ner. Gick hela vägen upp, fick stanna en och två gånger då det är väldigt hög stigning på korta sträckor och man försöker gå så raskt som möjligt hela tiden. Arya blir lite flåsig hon med men vill mer än gärna springa ner igen när vi vänder. Lite svårt att försöka hålla samma tempo som hon men går väldigt bra efter att vi har gått förbi den långa nerförsbacken med en massa rullgrus då börjar jag jogga med Arya hela vägen ner. Vill ju inte glida på stora grusstenar nerför och ha en pigg och allert siberian husky valp fastknuten i midjan då inte.

Jag var duktig att ha med mig vår hand GPS idag som visar sträckor,hastigheter, stigning och tider.  Skrev ner allt på anteckningar i mobilen men glömde självklart att spara! Så nästa gång kommer jag att se till att spara så jag kan upp ge mer exakta siffror med hur långt jag har gått/sprungit, stigning, max fart. medel hastighet, totala hastighet och stopp tid.