Arya

Arya är en blandning av Ina och Rozz. För er som har följt mitt bloggande sen jag hämtade hem Ina vet, men ni andra som inte är lika uppdaterade kan läsa mer om Ina och Rozz på min gamla blogg, tryck här.

Hon är lugn några timmar om dygnet och är som en liten duracell kanin dom andra timmarna på dygnet. Det ska hända saker hela tiden, följer med en vart man går för att hon inte gillar att bli ensam, hittar på alla hyss man kan komma på. Öppna dörrar, gå på vardagsrumsbordet för att städa upp efter matte. Mat som vattenglas spelar ingen roll. Inte så intresserad av träning men kan mer eller mindre sitt och gå. Det används dagligen, rumsrenheten går bättre och bättre. Säger till i tystnad så om man inte ser när hon säger till när hon måste gå ut på natten om det är panik får man skylla sig själv. Tuggar på allt man kommer över, speciellt när hon är ensam hemma. Vi har bara haft henne hemma i ca 3 veckor nu och jag tycker att hon gör stora framsteg för varje vecka. Att få henne lugn innan mat och vänta tills hon får börja äta trodde jag först var helt omöjligt då hon mer eller mindre var som en studsboll och dök ner i mat skålen innan man hann ställa ner skålen på golvet. Man blir alltid lika förvånad över hur pass lätt lärd hon är på allmänlydnad då hon visar det totala motsatsen.

Efter dessa 3 veckor har Arya visat mycket av soin personlighet som kommer mer och mer för varje vecka som går. Hon är en hund med mycket kärlek, ömhet, tillgivenhet, vilja, envishet, lekfullhet och uppmärksam som hon mer än gärna vill dela med sig av. Speciellt med barn, hon blir som galen när grannjäntan kommer för att leka med henne. Får knappt in hon efter att de har busat :)